Canaiolo

Canaiolo: En italiensk druvsort

Canaiolo är en gammal italiensk rödvinsdruva, som särskilt är känd för sin roll i Chianti-viner från Toscana. Denna druva har genom historien varit en viktig komponent i de klassiska Chianti-blandsorterna, där den bidrar med mjukhet, fruktighet och en rund karaktär som balanserar den mer tanninrika Sangiovese. Trots att dess popularitet minskade under 1900-talet, har den nyligen upplevt en återuppvaknande i Toscana och omgivning.

Klimat och terroir

Canaiolo trivs bäst i de varma och torra klimat som är karakteristiska för Toscana-regionen. Druvan kräver ett relativt milt klimat med väl dränerade jordtyper, som ofta är kalkhaltiga lerkjordar eller sandjordar. Under dessa förhållanden mognar Canaiolo långsamt, vilket ger den tid att utveckla sin fruktkaraktär och bevara syranivån. Terroiren i Toscana, med sin kombination av varma dagar och svalare nätter, främjar druvans aromatiska komplexitet och djup.

Karaktäristik för Canaiolo

Canaiolo är känd för att producera viner med en mjukare struktur än andra italienska rödvinsdruvor som Sangiovese eller Nebbiolo. Druvan ger vanligen viner med en djup rubinröd färg och toner av mogna röda frukter som körsbär och hallon, ofta kompletterade av florala undertoner och kryddiga hintar. Tanninerna är måttliga, och syranivån är relativt låg, vilket gör vinet mer tillgängligt och lättdrucket. I blandviner hjälper Canaiolo till att ge en mjukare avslutning och minska Sangiovese naturliga stramhet.

Varianter med Canaiolo

Canaiolo används traditionellt som en blanddruva i Chianti, men den används också i rena Canaiolo-viner eller i mindre blandningar, ofta i IGT-klassificerade viner (Indicazione Geografica Tipica). När den används ensam, producerar den fruktiga, medelfylliga viner med en lättare struktur. Det finns också rosévarianter, där Canaiolos naturliga fruktsötma och låga tanniner framhävs.

Vinproduktion med Canaiolo

Vinproduktionen av Canaiolo-viner omfattar ofta användning av ståltankar för att bevara druvans friska fruktkaraktär. Druvan har en tendens att oxidera snabbt, vilket kräver noggrann vinifiering och lagring. Traditionellt torkades druvan lätt före jäsning, vilket koncentrerade smakerna och minskade syran ytterligare. Idag bidrar moderna tekniker som kontrollerad temperaturjäsning till att säkerställa stabilitet och balans i vinet.